FONOGRAFEN

Just nu bor jag i ett hus som jag vaktar åt ett holländskt par som är på sin smekmånad. Huset ligger i ett område där alla hus har höga höga staket med taggtråd högst upp och tjocka gallergrindar. Man ser vita personer i vissa av trädgårdarna men inga på gatorna. De åker sina stora SUVs (och här är de verkligen enorma, lika stora som public transport bussarna som transporterar 14 personer) ända fram till gallergrinden, där tutar de tre gånger och en hushållerska kommer och öppnar. De flesta muzungus som bor här jobbar för någon av de sjukt många NGOs som finns i Uganda typ Röda Korset eller Save the Children eller för all del FN. Man blir lite desillusionerad av att se hur NGO arbetet fungerar.  En annan holländsk tjej som jag träffat här hade en olycka där hon och hennes  pojkvän krockade med en bil med en FN-symbol. Det var FN-bilens fel och efter de hade kommit fram till att skadorna skulle kosta 1 miljon shiilling att laga går FN-personen tillbaka till bilen och plockar ut en miljon shilling i nya sedlar från handskfacket..  Genomsnittslönen i Uganda ligger på ungefär 100 000 shilling i månaden.

Jag är säker på att många av NGO-organisationerna gör ett väldigt bra jobb och hjälper personer, men jag kan inte hjälpa att tänka på att anledningen till att det finns så många organisationer här i Uganda är att de västerlänningar som jobbar här kan ha ett väldigt bra liv. Jämför du med grannlandet Sudan så hittar du där inte organisationer som Breakdance as Social Change eller veterinärer utan gränser. Så frågan är hur bekvämt livet måste vara för att man ska kunna tänka sig att hjälpa.