FONOGRAFEN

Den mest hjärtskärande pappalåten jag vet.  Från filmen la femme de ma vie med Jane Birkin.

Serge Gainsbourg skrev  Poupee de cire poupee de son som France Gall vann Eurovisionen med 1965 sjungande för Luxemburg. Låten går sedan att hitta på princip alla språk i olika versioner. Bland de mer exotiska gör France Gall själv när hon här sjunger låten på japanska:



Hon gör den också på tyska.

Danska Gitte Henning verkar ha fått de skandinaviska rättigheterna och gör den på dansknorska och svenska.

Min favoritversion är dock den engelska som Twinkle gör. Lonely singing doll.

Samma låt på massor av olika språk är mitt nya tema. På sextiotalet reste låtar på ett helt annat sätt än de gör idag och repriserades på samma sätt som man idag gör om tv-format. För att passa publiken som ännu inte accepterat engelskan som det internationella popspråket. Francoise Hardy är en av europopflickorna som gjorde sina låtar på franska, spanska,italienska, tyska och franglais. Je veux qu'il revienne är i min spellista helt utsliten, men på italienska blir den plötsligt som ny.



Och sen på franglais:

Såklart inte den bästa versionen, men en fin sådan och lustigt att zombiepojkarna ser ut precis som hipster-gymnasister anno 2010.

Zizi Jeanmaire som får representera en del av le Jetset i Peter Starstedst låt Where do you go to my lovely är en fransk balettdansare. Hon blev känd som premiärdansös på Ballet de Paris på 40 och 50-talet.  Hon var bra kompis med Yves Saint Laurent som också gjorde många av hennes scenkostymer.

När hon egentligen var för gammal dansade hon Carmen tillsammans med Michail Baryshnikov. Så fint jag dör lite..Hon är lite vinglig. Någon har tagit bort embedkoden på youtube men se den här. Gör det.

Snart kommer den! Filmen om mannen och myten. Jag är mer intresserad av myten än av mannen tror jag. Les Charlots parodierar i den här videon bilden om Serge någon gång på 70-talet: